Historia

En som ännu minns hur det var när huset var nybyggt, är Elina Olsson. Hon flyttade hit tillsammans med sin man Emil, och deras lilla dotter Marie-Louise. Efter några år utökades familjen med sonen Sven-Erik. Elina är numera änka och bor fortfarande, år 2004, kvar i den lägenhet hon för mer än 65 år sedan flyttade in i.
När lägenheterna utannonserades i dagspressen var intresset stort.

-“Jag har alltid trivts väldigt bra här, säger Elina. Många av de som flyttade in 1938 bodde kvar livet ut. Nu är det bara jag kvar här av de ursprungliga medlemmarna, men några lägenheter har gått i arv till barn eller barnbarn.

Inflyttningsdag var den 25 september 1938. Det var en söndag, och flyttlassen trängdes på gatorna när nästan alla i fastigheten skulle flytta in på samma dag. Det var arbetsdag även på lördagar, så man hade bara en dag på sig att hinna med flyttningen.”

Elina har mycket intressant och spännande att berätta om föreningens historia. Jag återger här en del av hennes minnen:

På granntomterna längs med Spånehusvägen fanns det äldre villor med trädgårdar. Mitt emot fastigheten på Eslövsgatan låg små hus med tillhörande tomter. På någon av dessa hölls det höns. Bakom dessa tomter, längs med Nobelvägen, fanns ett stort trädgårdsmästeri med drivhus. En stor kiosk låg på hörnan av Eslövsgatan och Spånehusvägen, mitt emot “vår” affär.

Fastighetens affärslokaler på hörnan började som Holms charkuteri. Efter några årtionden köptes affären av Kjell Ståhl, som sedan drev butiken i många år. Den intilliggande lilla mjölkaffären innehades av Beata Nilsson, som också bodde i fastigheten. Affären stängdes i slutet av 50-talet, när man började sälja färdigförpackade mejeriprodukter.

I den andra affärslokalen, på Spånehusvägen, öppnade Karl Nilsson en speceriaffär där man också kunde köpa grönsaker och potatis. Där köpte också många skolbarn godis. Affären upphörde 1963 och stod sedan tom i många år innan den öppnades igen av fastighetsmäklare.

Gården anlades med gångar i Ölandssten, gräsmatta, rosenrabatter (Rödhättan), ett gullregnsträd, två vårblommande träd och en syrenbuske i varje hörn av gräsmattan. De två träden och rosorna finns ännu kvar. Gården var mycket vacker, men man fick inte gå på gräsmattan. Det bodde många barn i fastigheten de första årtiondena, och de fick bara vistas på gångarna. En namninsamling startades som resulterade i att en gruslåda gjordes till barnen samt att en bänk placerades vid husväggen. Rosenrabatterna längs med Spånehusvägen och Eslövsgatan var mycket rikblommande och allmänt beundrade.

Ovanstående bilder togs 1945. Det japanska körsbärsträdet var ännu litet.

Bland alla barn som växte upp här fanns också Eva Rydberg. Elina minns att hon redan då var mycket intresserad av dans och teater. Hon försökte ibland träna de andra barnen i dessa konster och då fick de hålla till i porten. Om barnen inte brukade allvar kunde man höra Eva ropa “era fubickar!” till dem. Ibland roade hon de andra med att hjula på gräsmattan – vilket var strängeligen förbjudet!
Varje år bjuder Eva Rydberg sina forna lekkamrater från Eslövsgården till sin föreställning på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.
Häromåret utgav Eva Rydberg en bok där hon i text och bild berättar bl.a. om sin uppväxt här på Eslövsgården.

Foton från 1951.Gångarna är av Ölandssten. Bänken vid 63A används flitigt.

Familjen Olssons lägenhet kostade 1 346 kr i insats. Månadsavgiften var från början 68:50. Månadsavgifterna betalades kontant. Kassören med fru satt i källaren och kasserade in och registrerade inbetalningarna. Detta system fungerade fram till ca 1970 då man övergick till Postgiro.

När föreningen var några år köpte medlemmarna gemensamt en mangel. Den användes flitigt. En skylt med texten “Mangel uthyres” sattes upp, och mangeln blev flitigt använd både av medlemmar och folk från granntrakten. Affärsinnehavaren Karl Nilsson skötte bokning och betalning av mangeluthyrning. Så småningom hade mangeln betalt sig själv, och medlemmarna fick tillbaka sina insatser.

Årsstämmorna hölls i Folkets Hus och i stort sett alla hushåll var representerade. När föreningen hade jämna års jubileum, firades detta med middag och dans i samband med årsstämmorna. 60-årsjubileum firades 1998 med middag på restaurang.

Styrelsemötena hölls i styrelserummet, som sedan för att få inkomster hyrdes ut. När barnen växte upp var det bra att kunna hyra en liten lägenhet åt tonåringen. Denna lägenhet är numera föreningens gästrum.

Därefter har styrelsen samlats i källarlokalerna.

Under kriget ordnades skyddsrum i cykelkällaren. Där sattes upp bärande pelare, speciell dörr m.m. När sirenerna ljöd för flyglarm sprang alla ned dit. Där kunde de få sitta i upp till någon timme tills faran var över. Detta skedde speciellt på nätterna, när flygplan kunde komma in över Malmö. Under krigsåren var det också mörkläggning. Man fick sätta svart papper för fönsterna och gatlamporna var släckta.

Man förvarade ved i nuvarande torkrummet, och tvätt hängdes på vindarna för torkning. I nuvarande styrelserummet förvarades kol och kox. Under kriget hade man dessutom en vedstapel på gården. Det var ransonering, inte bara på mat utan också på ved och gas, så större delen av kriget var man utan varmvatten. Man fick värma vatten i tvättstugan och bada där i baljor.

Från början fanns här en tvättmaskin. Den var gasdriven och man fick lägga i en gaspolett. Sedan fick man passa tvätten hela dagen p.g.a. gasrisken.

Här fanns en gårldskarl, en eldare och två trappstäderskor som skötte fastigheten. Medlemmarna själva var också mycket aktiva med att utföra reparationer och underhåll efter förmåga.

Sommartid sitter Elina ofta ute på gården i solen eller under det stora trädet som ger skön skugga. Hon tycker det är bra att man numera får använda hela gården – även gräsmattan!

Nedtecknat i mars 2004
Ingrid Sander-Almqvist

 

Många tack till fru Elina Olsson för att hon berättat så mycket om livet på BRF Eslövsgården , och att hon lånat ut foton ur sitt album.

Tillägg 1: Under våren 2006 fick Elina lämna sitt kära hem där hon bott i 68 år. Nu har hon en liten lägenhet på ett äldreboende i närheten. Hon har gjort några besök här under sommaren, då hon suttit på gården och njutit av sommargrönskan.

Tillägg 2: Den 2 februari 2012 avled Elina på äldreboendet efter en kort tids sjukdom. Hon var ända in i det sista pigg och social och intresserad av omvärlden. Hon blev 103 år.